Adoption - Olagliga adoptioner - Maria Diemar

Olagliga adoptioner - Adoptionsskandalen med de stulna chilenska barnen 

Olagliga adoptioner och oegentligheter i samband med adoption

 

Barnarov, trafficking/handel med barn

Två år är en lång tid att befinna sig i en situation som adopterad och stulen som man därför inte kan reda ut själv.

Eller om man som svensk Chile-adopterad inte vet vad som hände innan man kom till Sverige och kunde adopteras. Vi vill veta om adoptionen var olaglig, eller uttryckt med mjukare ord om det förekom oegentligheter i samband med adoptionen.

Det var i slutet av november 2017 som den chilenska journalisten Alejandro Vega på kanalen Chilevision, släppte bomben och reportaget ”Tráfico de niños en Chile”. Detta reportage fick snabbt en engelsk undertext och spred sig som en löpeld bland oss svenska Chile-adopterade. Reportaget handlar om oss och den svenska adoptionsbyrån Adoptionscentrum pekas ut som ansvarig för att så många barn kunde göras ”adopterbara” och skickas till Sverige. Barn stals i hemmen, på sjukhusen, på barnpassningen; mödrar övertalades, lurades eller hotades för att lämna bort sina barn. Vi lämnade Chile med domstolsbeslut att den svenska kvinnan Anna Maria Elmgren fått tillfällig vårdnad om oss. Att hon fått illstånd att ta oss ut ur landet. Våra svenska blivande föräldrar hade fått vårdnaden om oss som fosterföräldrar. Vi hade dubbla identiteter och flögs ut ur Chile med SAS-plan.

Olagliga adoptioner

Väl sedan i Sverige kunde vi adopteras bort till våra svenska fosterföräldrar i svenska tingsrätter, efter 6 månader.

Vi svenska Chile-adopterade har alltid trott på den information vi fick med oss från Chile. Många av oss kom med dokument och information från vilka vi skapat oss våra identiteter. Men enligt dessa dokument är vi aningen föräldralösa eller så kunde våra föräldrar inte ta hand om oss. Därför har vi trott pga allt för många dokument där det står att våra föräldrar var alkoholiserade. Att de inte brydde sig om oss, men det har också antytts att våra föräldrar troligen är döda.

Det är en och samma svenska kvinna, fru Elmgren som kallades ”Aja”, som skrivit de personliga breven till våra blivande fosterföräldrar, eller  någon av hennes kollegor, chilenska socialassistenter som fick betalt av Adoptionscentrum på olika sätt. Tänk att en av dessa chilenska socialassistenter fick lön utbetald från Adoptionscentrum, i 13 år – via Adoptionscentrums svenska representant i Chile, fru Elmgren.

Föreningen Chileadoption.se

Men sedan november/december 2017 har det varit vi adopterade själva som försökt att nysta i denna härva. Vi har kallts för ”galna”, ”lögnare” fått höra att vi ”otacksamma”. Tidigt kontaktade vi den svenska myndigheten MFoF för att be om hjälp och stöd, kontaktade även den chilenska brottsutredningen i Appellationsdomstolen i Santiago. Därför startade vi ett samarbete med den chilenska organisationen ”Hijos y Madres del Silencio” för att återförena familjer.

Vi har sammanställt material, vi har talat med media och blottat oss. Efterfrågat stöd från staten och efterfrågat en utredning i Sverige. Vi har talat med politiker i Riksdagen, vi har träffat representanter från Socialdepartementet. Representanter från föreningen har varit i Chile för att få information, och sprida information. Vi har överlämnat material till den chilenska brottsutredningen i flera omgångar, vi har träffat politiker, talat i den chilenska Andra kammaren inför justitieministern. Vittnat inför den chilenska politiska utredningen. Träffat chilenska familjer som letar efter sina försvunna barn.

Vi har försökt att hålla varandra flytande, varför?

Därför vi har varit och vi är helt utelämnade till oss själva.

Detta har varit ett arbete för oss adopterade under mer än 2 år.

Mer än 2 år av ångest.

Är det rimligt?

// Maria Diemar

Olagliga adoptioner